PRETTO FILM


 
August          2012


I  E n   p r o l o g

Strindberg på Kungliga Biblioteket 

Bakgrund: reflitteratur; Lagercrantz' biografi, Hedéns biografi 1927, Nordisk Familjebok bd 2, 5, 27, 2.a uppl., National-encyklopedien bokupplagan samt uppdaterad nätversion

Strindberg som bibliotekarie... 8 år på KB som amanuens... vad hände där... en fullständig undersökning av Adalrik och Gjöthildas äfwentyr... vetenskaplighet... bilden av Klemming, Strindberg var amanuens på KB 1874-82, Klemming chef 1865-90

Klemming drev igenom att KB fick nya lokaler i Humlegården, byggt efter hans anvisningar, stod färdigt 1878 (uppfört 1871-77 enligt Nordiskan), invigningen skedde -78, året efter KB blev egen myndighet. Ritat av Gustav Dahl, samme man som 1885 ritade Mariahissen. Strindberg fick tjänst 1874 som e.o. amanuens vid KB, och därmed en social trygghet, en respekt som han tidigare saknat. Han kunde lämna de många, korta och ovissa tidningsuppdragen, eller snarare beroendet av artikelskriverierna. Klemming var en dynamisk herre, omdömena om hans person är motsägelsefulla. Av somliga betraktad som en kuf. Strindbeg visade honom tacksamhet och vördnad. KB hade 10 tjänstemän vid öppnandet. Klemming var vid den här tiden överbibliotekarie.

Trots bristande examina, dvs oavslutade akademiska studier i Uppsala, sökte han och fick tjänsten som e.o. amanuens på KB i december 1874, 27 år gammal. Titeln som följde tjänsten var kungl. sektern, (flera olika skrivningar finns) vilket indikerade att han var en av de unga männen i verken.

Han trivdes. Forntid och böckernas rymd öppnades för honom. Klemming tyckte han om, liksom bibliotekaren Richard Bergström, den lärda folkdiktningsforskaren, vilken S. hade att tacka för att ha förmedlat hans inträde i bibliotekesvärlden.

Bergström blev en vän vilkens konservsatism kompletterade S. egen radikalism, och Bergströms lätt överströmmande temperament stämde dess bättre med hans eget. De promenarade tidiga mornar tillsammans. Strindberg fick aldrig någon ordniarie tjänst. Lönen var låg, plikterna inte många. Men åren 1878 och 1879 utkvitterar S. större summor.

I kungliga  biblioteket hade S. sökt sig ett opiat som kunde få honom att glömma det närvarande, "en hälsosam idiotism", en specialitet, som han men ingen av de andra tjänstemännen behärskade. I bibl. handskrftssamling hade han hittat något som inte hörde dit, några kinesiska böcker. Dessa fick han tillåtelse att flyta och katalogisera. Han lärde sig hjälpligt kinesiska. Studerade dess gamla kultur, intreserade sig för Sveriges gamla förbindelser med Kina. 1879 föredrogs en uppsats av S., "Om Sveriges relationer med Kina och de Tatariska länderna" i Franska Institutet av en markis…

 

© Bo G. Svensson 2007-2013 • Contact Blog • Mobile +46(0)70-692 29 42

www.prettofilm.se